EN SAGA UTAN LYCKLIGT SLUT?


Ååh!
Denna låten asså. Som jag har gråtit till den!
Den får en verkligen att minnas hur jävla mycket du betydde för mig, eller du betyder faktiskt mycket för mig fortfarande. Du är nog den människa som har sårat mig mest, men du är också den som har fått mig att må bäst. På något underligtsätt så älskar jag att vara med dig trots att du har vart ett svin mot mig, och att du fick mig att skita i mina vänner och inte lyssnade på när dom varnade mig för dig! Jag har alltid satt mina vänner i första hand, hur lyckades du? Du lyckades till och med få mig att lämna ett 2 års långt förhållande för att jag skulle få vara med dig.
Du är en gangster älskling och kommer alltid vara ; ) men det kanske är det som är det fina hos dig på ett sätt?
Alla saker som vi har gjort ihop, allt vi har snackat om. Du är en av få som vet vad mina svaga pungter sitter och du kan mig utantill. Det har hjälpt mig mycket men också gjort mig förbannad.
Det låter säkert lite klyschigt när jag säger att jag kommer nog aldrig sluta älska dig, men det är sant och du kommer nog alltid ha en plats i mitt hjärta. Första gången vi träffades var lixom 6 år sedan och jag får fortfarande den där magkänslan när jag träffar dig än idag, och du ler ditt fåniga leénde mot mig ;P Och det var ju faktiskt du som tog min "oskuld" om man säger så ;). Och även idag när vi ses så beter vi oss på samma sätt som vi gjorde första gången vi sågs. Vi blir osäkra och vi grälar och fånar oss, det vi har är något specielt. Men vi vet båda två att det aldrig kommer blir något mer en så. Du har frågat mig varför och jag har frågat dig också, men ingen har något svar. Vissa saker kanske inte är meningen men ändå vill vi, fast vi vet att det inte går. Jag kans fortfarande undra hur det hade vart om det hade blivit du och jag. Jag kommer nog aldrig få veta det.
Men det kanske är så här det är mening att det ska sluta?

Detta är till dig A



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0